Det här med jämställdheten #2

Har ni någonsin blivit trötta på att leva? Det har jag, men det är inte som när man var tretton, var inne i en "emo" period och tyckte det var "coolt" att säga att man var trött på livet. Vi har många varit där, antingen för att vi tyckte det var "coolt" med frisyrerna eller kläderna, eller för att vi helt enkelt bara var så trötta på vad som pågick att vi inte längre ville vara med.
 Men jag, nu, 18,5 år gammal känner mig seriöst trött på livet, inte på att leva det, utan trött på livet som en helhet. För jag vill inget mer än att leva ett liv, fyllt av kärlek, längtan och äventyr. Men jag är trött på att inte kunna öppet säga vad jag tycker, trött på att andra inte kan göra det heller, trött på att folk gömmer undan problemen i samhället, skyller problemen på andra medmänniskor. Jag är trött på allt som heter Rasism, Nazism, Sexism och Homofobi. Det gör mig så less på att leva, får mig att bli så trött, huvudvärken spränger och magvärken smyger sig på och sparkar på mig.
         Det har varit så nu länge för mig, bara sedan jag började sätta mig in i de politiska frågorna rörande ämnena och sedan jag stämplade mig själv som feminist har det bara gått djupare. Jag har tänkt på det länge och jag förstår verkligen inte varför det ska vara så fel, varför vissa människor känner behov av att trycka ner andra och slänga smuts på dem. Varför ska människor säga till andra att vi har fel, "kvinnor har ju inga problem alls, vi/ni har det ju jättebra och jämställt här!" Seså, ta nu två tredjedelar av min lön för samma arbete och köp tamponger för du har nog den där kvinno- grejen, du är ju lite retlig. Ja, jag är retlig, utav helvete, på er. På er som seriöst tycker att det är okej att säga så, skriva så och säga att andra inte har rätt att tycka och önska. Och det som gör mig mest retlig är att det finns kvinnor som tycker jag gnäller för mycket. "Vi överlever ju på pengarna." Ja, det gör vi, men inte fan är det rättvist eller överhuvudtaget okej att det är så, så låt mig "gnälla", skrika och sparka, för det behövs uppmärksammas. Ja, även 2013. Och antagligen till och med 2014 och 2015 and so on. Tyvärr. Men så länge sådant här skrivs av ignoranta okunniga människor, kommer jag och så många andra feminister skrika och sparka och kämpa för rättigheter som borde vara självklara. (Edit: klipp inte av folks penisar, det är inte bra snällt eller okej! klipp könsnormen! Hen som skrev denna texten satte sig emot feminismen och förstod inte innebörden i orginaltexten. Vilket är klipp könsnormen, inte folks penisar.) Det är när bilder som den här sprids jag blir så arg och ledsen att jag inte ens vill eller orkar engagera mig längre, jag orkar inte ens med att kolla människor i ögonen. För jag känner mig så hatad. Jag känner mig så hatad av människor jag inte ens känner. Men det är slut med det! Jag ska fortsätta kämpa och sparkas och skrika för det som jag tror på, på det som borde vara en självklarhet!
      Mycket har hänt sedan jag sist skrev här. Ryssland har förbjudit att man sprider homosexuell propaganda eller helt enkelt bara håller någon av samma kön i handen. Och högre makter nåde dig om du visar prideflaggan så att andra kan se. Då riskerar du böter av staten, misshandel och andra straff av homofober och egenutnämnda poliser. Unga homosexuella personer blir misshandlade och torterade för sin läggning. Samtidigt så blir SD's följare fler och fler här i Sverige. Deras bildombudsman delar ut böter till dem som använder deras logga. Men böterna hamnar bara hos dem som skriver kritiskt. (Länk till det här.) En pappa och hans son blev misshandlade på väg hem en natt i Malmö på grund av sin etnicitet. (Länk till det här.)
    Detta gjorde mig så illamående att jag när jag läste dessa nyheter fällde tårar. Vem är det som tror sig ha rätten att förtrycka människor så? Vem har gett dessa hemska personer intrycket av att detta är okej?
   
   
       

Hur vet jag?

"Hur vet jag att jag är feminist?"

"Har du en fitta?
Vill du bestämma över den själv?

Så, grattis du är feminist. För varför skulle du inte vara det?"

Jag är feminist!

Jag trodde alltid för ett par år sedan att feminismen var något hemskt och konstigt som manshatande kvinnor kommit på, typ som nazismen i 30-40 talets tyskland. (Hata bara för hatandets skull, utan egentligen anledning.) Jag tog avstånd från det och lät mig ej övertalas. Men det var ju inte så, inte ens i närheten. "Feminismen är ju bara den konstiga tanken att kvinnor också är människor." Detta var något jag snubblade över på tumblr för ungefär ett år sedan eller mer, det var då jag förstod. De manshatande feministerna, de är inte feminister de är bara manshatare. Eller kanske kan de klassas som extremist feminister, det finns ju extremister till nästan alla politiska sidor, om det sen är höger, vänster upp eller ner gör ju detsamma.

Men något jag förstod var viktigt var att man ska inte bara sitta där och säga ja jo jag är väl kanske feminist. Jag säger som Caitlin Moran; ställ dig på en stol och skrik; Jag är feminist! "Men det är bara för att allting blir mer spännande om man ställer sig på en stol när man gör det."
Jag skippade stolen, men jag blev säker på vad jag själv kan, min egen kraft. Jag är ganska säker på att mina vänner också märkt det.

Stå upp för er själva, visa er kraft, våga vara feminister och fortsätt älska män!

Det här med jämställdheten #1

Först innan jag säger något annat, vill jag påpeka att jag inte är en bitter manshatande feminist, jag älskar män, män är nödvändiga, precis lika nödvändiga som kvinnor och där ligger hela poängen! Män och kvinnor, samma skrot och korn, ändå är skillnaderna så stora mellan oss. Varför, hur blev det så? Vems idé var det att kvinnor förr endast var till för mäns njutning. För hen vill jag ha ett snack med!
     Många frågar varför jag klagar, vi har ju det så mycket bättre än andra länder, vi är ett av de bästa länderna på den fronten. Ja och är inte det förfärligt? Visst, vi har det inte dåligt men det är ju långt ifrån så bra som det borde vara, i alla länder, och om jag kunde skulle jag åka överallt och försöka hjälpa till, men här sitter jag, ett ord i taget och försöker sakta förändra. Det går ju sisådär, men ett steg i taget så kommer kanske jag som så många andra att tillslut lyckas. Kanske Sverige blir ett hejdundrans exempel på ett land med en perfekt jämställdhet mellan kvinnor och män, utan homofobi och rasism, och då kanske vi kan förändra världen, men tills dess, ett ord i taget och en fot framför den andre.
      Och det här med rasismen, man borde ju skämmas. Folk kräver medalj för att de inte är främlingsfientliga eller helt enkelt inte är rasister. Folk som är det inser det inte och tycker att det är jag ju inte, jag har bara problem med... (random problem som tydligen bara kan uppstå om det är invandrare eller folk med en annan etnisk bakgrund inblandade.) Man kan ha synpunkter på Sveriges ekonomi och liknande utan att skylla på invandrare eller folk med en annan bakgrund. Det blir bara jobbigt när ni försöker övertyga andra om att ni inte är rasister fastän ni tycker att allt är invandrarnas fel. Vet ni hur man märker att folk inte är rasister!? De säger inte det stup i kvarten!Vi vet, du är inte rasist men du har ändå problem med dem och nästan bara dem. Men du skämmer ju bara ut dig själv, möjligtvis dina föräldrar också.
    Samma gäller väl kanske folk som inte har problem med lesbiska kvinnor för att det är hett men inte klarar av homosexuella män bara för att, ja jag vet inte ens varför, för att dem är fyra tuttar short? Är era föräldrar stolta? Man har ju självklart rätten att tycka vad man vill men ta inte bort deras rättigheter så som att faktiskt hålla hand och pussas offentligt bara för att ni inte tycker om det, då behöver ni ju faktiskt inte sitta och titta på, inte heller behöver ni göra folk illa till mods pga att dem är gay, bögar, flator, transexuella osv, låt dem vara sig själva, för det vill väl alla? - Ha rätten att uttrycka sig och få lov och hångla med vem dem vill utan att riskera glåpord och misshandel?
    Men vi är påväg, och förhoppningsvis åt rätt håll.