Har ni någonsin blivit trötta på att leva? Det har jag, men det är inte som när man var tretton, var inne i en "emo" period och tyckte det var "coolt" att säga att man var trött på livet. Vi har många varit där, antingen för att vi tyckte det var "coolt" med frisyrerna eller kläderna, eller för att vi helt enkelt bara var så trötta på vad som pågick att vi inte längre ville vara med.
Men jag, nu, 18,5 år gammal känner mig seriöst trött på livet, inte på att leva det, utan trött på livet som en helhet. För jag vill inget mer än att leva ett liv, fyllt av kärlek, längtan och äventyr. Men jag är trött på att inte kunna öppet säga vad jag tycker, trött på att andra inte kan göra det heller, trött på att folk gömmer undan problemen i samhället, skyller problemen på andra medmänniskor. Jag är trött på allt som heter Rasism, Nazism, Sexism och Homofobi. Det gör mig så less på att leva, får mig att bli så trött, huvudvärken spränger och magvärken smyger sig på och sparkar på mig.
Det har varit så nu länge för mig, bara sedan jag började sätta mig in i de politiska frågorna rörande ämnena och sedan jag stämplade mig själv som feminist har det bara gått djupare. Jag har tänkt på det länge och jag förstår verkligen inte varför det ska vara så fel, varför vissa människor känner behov av att trycka ner andra och slänga smuts på dem. Varför ska människor säga till andra att vi har fel, "kvinnor har ju inga problem alls, vi/ni har det ju jättebra och jämställt här!" Seså, ta nu två tredjedelar av min lön för samma arbete och köp tamponger för du har nog den där kvinno- grejen, du är ju lite retlig. Ja, jag är retlig, utav helvete, på er. På er som seriöst tycker att det är okej att säga så, skriva så och säga att andra inte har rätt att tycka och önska. Och det som gör mig mest retlig är att det finns kvinnor som tycker jag gnäller för mycket. "Vi överlever ju på pengarna." Ja, det gör vi, men inte fan är det rättvist eller överhuvudtaget okej att det är så, så låt mig "gnälla", skrika och sparka, för det behövs uppmärksammas. Ja, även 2013. Och antagligen till och med 2014 och 2015 and so on. Tyvärr. Men så länge sådant här skrivs av ignoranta okunniga människor, kommer jag och så många andra feminister skrika och sparka och kämpa för rättigheter som borde vara självklara.
(Edit: klipp inte av folks penisar, det är inte bra snällt eller okej! klipp könsnormen! Hen som skrev denna texten satte sig emot feminismen och förstod inte innebörden i orginaltexten. Vilket är klipp könsnormen, inte folks penisar.)
Det är när bilder som den här sprids jag blir så arg och ledsen att jag inte ens vill eller orkar engagera mig längre, jag orkar inte ens med att kolla människor i ögonen. För jag känner mig så hatad. Jag känner mig så hatad av människor jag inte ens känner. Men det är slut med det! Jag ska fortsätta kämpa och sparkas och skrika för det som jag tror på, på det som borde vara en självklarhet!
Mycket har hänt sedan jag sist skrev här. Ryssland har förbjudit att man sprider homosexuell propaganda eller helt enkelt bara håller någon av samma kön i handen. Och högre makter nåde dig om du visar prideflaggan så att andra kan se. Då riskerar du böter av staten, misshandel och andra straff av homofober och egenutnämnda poliser. Unga homosexuella personer blir misshandlade och torterade för sin läggning. Samtidigt så blir SD's följare fler och fler här i Sverige. Deras bildombudsman delar ut böter till dem som använder deras logga. Men böterna hamnar bara hos dem som skriver kritiskt. (Länk till det här.) En pappa och hans son blev misshandlade på väg hem en natt i Malmö på grund av sin etnicitet. (Länk till det här.)
Detta gjorde mig så illamående att jag när jag läste dessa nyheter fällde tårar. Vem är det som tror sig ha rätten att förtrycka människor så? Vem har gett dessa hemska personer intrycket av att detta är okej?
